...make lemonade! Well... Då skulle jag ha ett jävlans stort lager med lemonade! Jag är så fruktansvärt trött och omotiverad på allt. Det känns bara som att livet rinner förbi mig...jag gör ett ryck då och då och försöker ta tag i mig själv och vara positivare men snart är den där igen - den där satans jävla ångesten som har ett sjukt grepp om mig! Ångesten att jag inte gör tillräckligt av mitt liv...ångesten att jag står här och stampar på ett ställe och inte kommer någonstans...ångesten om att aldrig vara tillräcklig och att ständigt bli överkörd! Varje dag jag vaknar upp så längtar jag tills att det är dags att gå och lägga sig igen bara för att slippa omvärlden. Det känns som jag står i ett rum fullt av folk och skriker men det inte är någon som hör... Så jävla frustrerande!!
Vet inte hur mycket längre jag orkar med det här!
Min lilla ljusglimt i livet är ju mina små djur iaf. Att min lilla svarta springare bara fortsätter att imponera - så otroligt stolt över henne och förra söndagen så fick vi vår första vinst tillsammans när vi gästred för Partille Rk.
Så himla rolig tävling och så fantastiskt stolt över hur vi går framåt tillsammans. Speciellt om man jämför med vår första träning då det var slalom / lufthopp /muggflytt / springa utan bromsar.., ja allt i ett å på samma gång.
Och snart är det dags för Rosie att få börja komma i form igen efter att ha vart halt ett tag - röntgen visade dock helt rena plåtar och fick jätteberöm över vilket fräscht skick den gamla damen är i.
Det får bli allt för nu.. Orkar inte skriva mera.. Peace!
