CoCo

...här är man nu - man har passerat bäst före datum för många år sen och ångesten bara fylls på inuti mig... Denna förbannade ångesten där nätterna blir en kamp att försöka sova i af 2 timmar i streck utan att vakna av mardrömmar, när sömnen ändå - trots mardrömmar och ett ständigt vrida och vända sig i timmar innan man äntligen lyckas somna - blir en tillflyktsort att komma bort ifrån den verklighet som finns runt omkring mig. Den ständiga krampen i magen som ibland kan gå flera veckor utan att göra sig påmind men sen helt plötsligt känns som 1000 knivar som bara vrider om.
Och att orka ta sig till jobbet och prestera sitt bästa och gärna mer där till kan vara förbannat svårt ibland när humöret är i botten och man bara vill försvinna från jordens yta. Jag bara tar skiten och orkar inte stå upp för mig själv då jag ändå vet att de slutar med att jag blir överkörd. Fan!!!